Rosa bandet

Satt och tittade på Galan på TV och grät ut varenda droppe ur kroppen! Fick se ensamstående pappor, barn utan sin mamma och kampen mot döden..
Att se kvinnor säga, "En dag kommer jag inte finnas här, en dag kommer mina barn inte ha en mamma..
Eller, jag kommer inte få se mina barn ta studenten, gifta sig, skaffa barn..
Hela magen knyter sig på mig, det är så orättvist!?
Jag tänker på mina älsklingar här hemma och kan inte ens tänka mig en dag utan dem!?
Fy vad man aka uppskatta det man har för man vet aldrig hur länge det varar.

Fan vad jag älskar min familj och mina närmaste!