5 år sen..

Jag har glömt bort det här med hur man gör med sitt barn när magsjukan ät framme, eller rättare sagt vinterkräksjukan. Herregud, Theo flög ut rummet samtidigt som innehållet ur Max flög ur honom!? Visste inte vart jag skulle börja med.. Och det tar ju aldrig slut! 

Stackars liten! 

Och stackars mig som kommer ligga imorrn!?

Jul..jul..strålande Jul!

Det var evigheter sen jag sist bloggade! Så mycket som ständigt händer i vardagen som gör att man knappt hinner med! 

Jag jobbar heltid nu, och däremellan så är det ju familjen som tar sin del.. Och det är ju ganska självklart!

Men denna lilla Jul var faktiskt helt fantastisk, jag lagade i stort sett allt på julaftons morgon. Min mamma kom hit på jullunch och senare kom Carro hem till oss och firade. Allt blev lixom precis som det ska vara! 

Barnen var ju som utbytta, helt uppspelta över att dagen äntligen var kommen! Julkalendern är slut, så klappar och besök av tomten va ju en stor väntan. Och vilka glada barn vi hade när tomten faktiskt kom! 

Men när alla klappar var öppnade och pirret i magen lagt sig så kom den där underbara tröttheten fram, men det tillhör väl oxå tradition? 

Hö,hö..

Äntligen!

Va så mycket som klipptes bort men det var välbehövligt!

Känner mig som en ny människa,

Supernöjd!

Rött!

Ikväll blir det middag med jobbet på fin restaurang! Har inget snyggt i garderoben så jag kompenserar med naglar, ny klocka och klackar ikväll!

Besvärligt..

Just nu har vår lilla Max hamnat i en hemsk period med en hel del utbrott. Theo var exakt likadan och jag minns en osäker känsla i kroppen för att jag inte kunde hjälpa honom med vad som gjorde honom så tokigt frustrerad så tårar rann. Denna gång är det inte samma känsla utan jag känner mig lugn, han vill mer än kan kan säga stackarn. 

Och något som lugnar honom är storebror, han tyr sig mer och mer till honom. Kramas och klappas och gosa.